Livet på XP

När blir ett liv till?
Enligt kristendomen skapades du i moderlivet. (jes 49, ps 139)
Enligt svenska lagen blir du till liv efter 22 veckor efter befruktningen.
För mig har frågan om när ett foster får liv blivit ganska odiskuterbar.
Jag anser att det är så ohållbart med den svenska lagsynen på när ett liv blir till. Jag hörde om ett pars son som föddes innan vecka 22 och betraktades därmed inte som ett liv? Föräldrarna som absolut ansåg att deras son var deras barn fick ingen hjälp alls av staten när sonen senare dog, just eftersom det enligt lagen inte hade funnits. Det var först på begravningsbyrån de blev tagna på allvar.
Hur sjukt är det?
Enligt vad jag tycker låter rimligt så anser jag att alla sorters mänskliga liv under utveckling har ett värde, normale Svensson, långa Andersson, enarmade Johansson, förlamade Nilsson, 5 åriga Eriksson och snart 1 dag gamla Bertilsson precis som fostret Robin.
Vem bestämmer vad en människa är värd och utifrån vad bestäms det så kallade okränkbara människovärdet?

Jag har försökt att vrida och vända på detta ett tag och kommit fram till att lagens beskrivning är ohållbar enligt mig. Ogenomtänkt och ohållbar. Det är för mig så självklart att livet blir till vid befruktningen.
Enligt mitt försök till logiskt tänkande skapas livet vid befruktningen.

Frågan är väl snarare, när uppfattar föräldern det livet som ett barn?
I slutändan är det trots allt föräldrarna (och om man ska va helt korrekt enligt svensk lag så är det modern) som beslutar om abort eller ej.
Om föräldern anser att fostret inte är ett människoliv pga dess ej färdiga utveckling, då undrar jag:
Vem är inte under utveckling?
Om man som förälder tycker att kravet för att kallas människa är att man ser ut som en människa, ställer jag följande frågor:
1) Hur ser en människa ut? Är en människa utan armar, ben och öron inte värd att kallas människa?
2) Redan efter fem veckor ser man fostrets relativt tydliga kroppsformer (tex armar, ben, huvud)

Ovanstående är diskuterbart och verkligen subjektiva tankar, vad som däremot kan fastställas är att det här fostret har, oavsett ålder ett fullt DNA och två föräldrar. Två mycket karakteristiska drag hos homo sapiens.

Jag är inte förvånad över folk som gör abort, jag säger inte heller att jag tycker det är fel, utan konstaterar att många inte tycker att det är ett barn som de tar bort.
Vad jag däremot gör är att ifrågasätta det. Varför betraktas inte ett foster, enligt ovanstående argument, som ett liv?
Jo självklart beror det på vårt samhälles samtid. I Sverige har abort-debatten precis börjat ta form och det är bra, för alla parter. Ett ogenomtänkt handlande är i princip alltid sämre än ett genomtänkt beslut. Jag förbehåller mig gärna rätten att ha fel, men det är min tanke just nu.
Precis som att jag idag kan förstå föräldern som väljer att göra abort, så förstod befolkningen för 2000 år sen föräldern som inte betraktade sitt barn med ett lika stort värde som en vuxen och därmed kunde säljas, bytas eller utnyttjas. Det var ju inget värde i att vara barn, utan barnets värde låg i att det snart var en vuxen därmed fullvärdig människa.
Idag tycker vi att det låter sjukt och omänskligt. Detta måste få vara en av många varnignsklockor som vi lär oss i historien. "Bara för att alla andra..." är inte alltid ett bra argument.

Men när får livet ett egenvärde idag?
När blir fostret taget som liv och har ett egenvärde i att vara just foster. Ett livsvärde, ett människovärde?
Redan idag kan enstaka människor tycka att ett foster har ett egenvärde, men när kommer samhället tycka att det är lika självklart som vi idag anser att det är med barnens rätt att vara barn?

(
Apropå något som styr samhället är alla normer och traditioner som vi har. En delvis intressant sak är t.ex. vem sa att man är 0 år den dagen man föds?
Att man firar sin födelsedag är logiskt men att man är 0 år gammal är inte logiskt enligt ovanstående sätt att tänka. Inte konstigt att många av oss tror att foster inte har ett människovärde, när ens tideräkning börjar då man kommer ut från mammas mage. Innanför någons hud = inte en sekund gammal, utanför huden = en sekund gammal.
Detta var en parantes, dock radikal och möjligen värd att bejaka.
)

Från och med den här raden slutar mitt försök till att vara objektiv. Allting från nu bygger på att man håller med mig i mitt tänkande.

Hur förändrar vi då detta om det är något vi anser kunna stämma?
Folk kommer inte sluta att ha oansvarigt sex bara sådär, och så länge sexet kryper allt mer ner i åldrarna blir en konsekvens av detta att desto fler, av föräldern, oönskade liv blir till. Dock inte oönskade av Gud.
Vad är egentligen sex?
Det är en närhet som enligt mig man delar med sig med den man älskar, det är skönt och en Guds gåva till oss.
Det är också en frihet människan tar. Ingen moralkaka i det, men det är oundvikligt att det inte får  vissa konsekvenser.
Okej, vi som oftast är duktiga svenskar käkar p-piller så blir det inte prat om abort?
Vi testar resonemanget att abort absolut bör i mjöligaste mån undvikas. Då är akut-p-piller samma sak, dock inte lika påtagligt jobbigt som abort, men resulterar i samma sak som en kemisk abort.
Vi har även P-piller som naturligtvis först och främst verkar på ett preventivt sätt, dvs gör spermierna segare. Men de verkar också abortivt, dvs om befruktningen sker, så kommer inte det befruktade ägget att kunna fastna i livmodern.
Vi kan inte veta hur P-pillret verkade just "den där gången" så för att vara på säkra sidan bör även det i så fall undvikas.
Det blir ju en konsekvens av mitt tillsynes radikala, men enligt mina källor också sanna, resonemang.
Helt plötsligt är det inte ”bara” 37 000 liv (antalet aborter i sverige 2007) som inte får växa utan en betydligt större siffra. Jag vill återigen påpeka att jag är absolut inte ute efter någon (inkl. mig själv) som läser detta ska känna er dåliga och skam. Jag vill bara att man får reda på en tillsynes obehaglig tanke, vilket barnmorskorna på ungdomsmottagningarna inte informerar om, innan man börjar använda kemiska preventivmedel. Rekomendationen blir att leva ansvarsfullt och göra genomtänkta saker, fråga tex. efter preventiva preventivmedel som är just preventiva och inte det minsta abortiva. Och tänka igenom ordentligt vilket ansvar det är att ha samlag med någon.

I frågan om jag är konservatistisk, jobbig och/eller tråkig skulle jag säga nej. I frågan om det här är skrämmande att bli upplyst om, skulle jag mer än hålla med dig.
Precis som jag har försökt väva in i texten kan jag förstå föräldern som gör abort, använder akut-piller osv. Men bara för att jag och tusen med mig förstår, kan inte alltid göra det rätt.

Varje människa borde, innan det är försent, tänka igenom när man anser att fostret är ett liv och när livet har ett människovärde. Och jag tror för ens egen skull att man bör ha genomtänkta argument för detta.
Personer som har ett särskiljt ansvar; lärare, förälder och sexualupplysare tycker jag kunde våga säga detta, trots att nästan hela Sverige håller tyst i frågan.

I kärlek
//
Jonas