Föredrag i Kastala

Idag var vi i Kastalakyrkan på en jätteintressant dag om församlingsväxt. Fredrik Modéus pratade utifrån sin bok Längta efter liv, och vi fick jättegod mat, och numer luktar vi alla vitlök.

Alla äter, och hanna posar ;)

Kram från Anna

True Blood

Jag har börjat följa TV- serien True Blood, som handlar om hur vampyrerna börjar integreras i samhället i den amerikanska södern. Huvudpersonen Sookie är en blond, söt, lite osmart och oskuldsfull tjej som jobbar på en bar. Ända sen Sookie var en liten flicka har hon haft en övernaturlig förmåga; hon kan läsa andra människors tankar. Det är en förmåga hon får anstränga sig hårt för att inte dagligen avslöja sina medmänniskors innersta hemligheter. Men sedan hon efter ett överfall blivit återupplivad genom att dricka kopiösa mängder av den snygge vampyren Bills blod har hennes sinnen förstärkts ytterligare. Den övernaturliga förmågan att läsa andra människors tankar kan Sookie inte längre tränga bort. På jobbet, i hemmet, med vänner och familj- ja, varje möte med en människa innebär att Sookie får höra vad som rör sig inne i dennes huvud. Och de tankar som rör sig där är inte goda, inte alls. Människor säger en sak, men tänker en helt annan…


Sookies telepatiska förmåga har fått mig att reflektera över vilka tankar det är som rör sig i mitt huvud. Och till min förskräckelse har jag upptäckt att jag inte är ett dugg bättre än människorna i serien. Jag blir nästan rädd för mig själv när jag kommer på mig själv att tänka; ”den kvinnan var verkligen tjock”, ”den mannen borde inte klä sig på det sättet”, eller ”oj, det där var inte särskilt bright sagt”.


Den insikten om mina tankar är tuff att handskas med. Men för att trösta mig själv tänker jag – ”Äsch, det är lugnt! det är ju ändå ingen som vet vad jag tänker”-  tills det en dag slog mig att det är visst någon som vet vad jag tänker. Gud som känner mig utan och innan hör precis varje tanke som rör sig i mitt huvud. Gah! Hur kan jag någonsin våga prata med Gud igen, hur ska jag någonsin kunna vända mig till Gud när jag avslöjat mig så genom mina tankar? Nej, det är kört Gud vill inte vara med mig som bär på så mycket fult.  


Men det braiga är det inte är kört. Gud är fulländad och perfekt. Gud som känner mig utan och innan ser bortom allt det där fula. Trots att jag väldigt ofta tänker onda tankar om människor i min omgivning vill Gud vara med mig ändå, eftersom Jesus på korset skapat försoning med oss människor. Det är vad jag kallar för True Blood!

//Elin


RSS 2.0